Att hjälpa en människa som bor på det s.k. trygghetsboendet i Norberg är inte det enklaste om ni nu tror det.
Bara att ringa på ytterdörren och komma in är en hel vetenskap speciellt för den äldre människan som skall få någon som hälsar på denne. I teorin är det säkert väldigt smart och bra på alla vis men i praktiken är det så svårt att genomföra.
En dag då jag var där kunde inte ytterdörren öppnas inifrån så personen jag skulle besöka tog hissen ner med grannars hjälp och öppnade ytterdörren för mig. När vi då skulle åka upp igen hade hissen gått sönder så vi blev stående där på bottenvåningen. Jag fick bära upp den extra stora rullatorn
först och sen fick jag nästan "bära" upp människan jag skulle hälsa på. Det var ett inte roligt och speciellt inte för människan som ville in i sitt hem igen . Jag ringde jouren som kom mycket snabbt (inom 20 minuter). Han hade inte vart med om att hissen gått sönder förut så han var förvånad. Personligen har jag varit där flera gånger då hissen inte fungerat men jourarbetaren lyssnade inte på det örat.
Fyra veckor senare stod hissen
idag igen då vi skulle hjälpa en människa till läkare. Denna person bodde två trappor upp och hissen var sönder!!! Vad gör man? Hemtjänsten som var där berättade att den var sönder igår också!!! Personen fick gå nerför bägge trapporna med stöd av en annan person. Detta var mycket svårt för den personen. Men efter mycket om och men kom personen ner och blev förd fram till bilen som skulle föra denne till läkare. Precis framför bildörren segnade hon ner och personen som hjälpte henne fich ropa på hjälp av en vänlig människa som lyfte henne in i bilen. Så, äntligen på väg. Vid hemgången från läkaren så var det ju samma visa förstås men denna gång ringdes det på hemtjänstlarmet och tre personer kom snabbt och hjälpte personen upp för trapporna. Hissen var då fortfarande sönder.
Detta är bedrövligt att gamla människor skall behöva leva efter den osäkra tekniken.
Ja detta är bara en promille av verkligheten som den är ,endast i Norberg.
Jag vet ju inte varför inte Fagerstaposten tog in den insändaren. Fick Du inget svar på det? Jag vet att jag har fått svar från tidningen här där man talat om att insändaren var för lång. Och jag delade den då i två insändare som kom in båda två.
SvaraRaderaKan bara tillägga att insändare och skriverier påverkar hur Kommunen handlar. Vi har ju nu ända sedan man försämrade bussarnas tillgänglighet här i Skara försökt påverka dem på flera sätt. Ett antal personer har anmält Västtrafik till Diskrimineringsombudsmannen, Min fru och jag har högljutt protesterat i Skaraborgs Läns Tidning och jag har skrivit mejl till alla politiker i Kommunfullmäktige, alla politiker i Kollektivtrafiknämnden med flera. Nu efter flera månaders bearbetning har man gett med sig och nu lägger man fram ett nytt förändrat förslag på hur Kollektivtrafiken i Skara skall se ut.
Tycker Du skall ta kontakt med tidningen och be dem förklara för Dig varför Din insändare inte kom in!
DE kan svara ibland att den är för lång eller om det är nåt annat. Ibland kan det ta ett halvår innan den kommer. Förstår mig inte riktigt på det men antagligen så är det folk som jobbar där som inte utför sitt arbete som de bör göra.
SvaraRaderaJa det är fint när det lönar sig att klaga på saker som det gjort för er, även om det tar lång tid.Ha det bra fr W.
Kanske skulle Du försöka kontakta någon bra reporter eller redaktören själv? Kanske ringa och prata direkt. Ge inte upp!
SvaraRaderaJag har talat med chefen och han tycker den är för lång. DEt var bra då vet jag. Märkligt att andra insändare kan få vara hur långa som helst men min som handlade om hur livet kan te sig för människor kändes för lång..Ja ja. Det kommer mer.Hälsa fru Monika..W
Radera