Min hemliga vän..

Att vara 80 år och beroende av andra, hela tiden...

Min hemliga vän...

Hon bor en bra bit uti skogen
i ett hus där hon nästan alltid har bott.
Där sköter hon sina åtta vildkatter,
med dem hon alltid har ett tjatter.

Hon talar med dom om allt,
för dem hon är en ledargestalt.
Dessa katter är hennes vänner,
de väl varandra känner.

Var tisdag till Hunnebo hon hämtas med bil,
då på hennes mun är ett stort smil.
Spela boule, duscha och äta gott,
hennes guldkant , det har jag förstått.

Ibland kommer Morgan med vatten,
då tar han oftast av hatten.
De talar en stund om ditt o datt,
sen går han och hälsar glatt.

Elisabet handlar, från matbutiken,
då blir ALDRIG min vän besviken.
Då får hon middag i fempack,
lite godis också, tack o tack.

För svårare saker får hon hjälp av Glenn,
som det elektriska och utbetalningarna.
Han är en expert på det ena och det andra,
för det skall ingen honom klandra.

Var vardag brevbärarn kommer,
ibland det då förekommer,
ett brev ifrån Sally i Norberg by,
hon som om vännen sig mycket bry…

Ibland kommer Gunnar med hembakad kaka,
med kaffe och gemenskap det väl smaka.
Kanske han också har med sig Expressen,
det är fint att han inte glömmer adressen.

Varje dag kommer hemsamariten,
för dem hon ofta är favoriten.
De frågar hur hon mår ,
och om hur hon ensamheten utstår. 

Min hemliga vän tycker om att va ifred,
på sitt lilla hus är hon inte ked.
Massor av korsord hon löser klart,
hon är en kul gammal dam och jättesmart.


Var dag jag till hennes telefon ringer,
då hon till apparaten springer.
”Hallå”, svarar en hes och rar liten vän,
att det var jag, det hade hon på känn.